Åh fyfan vad jag mår dåligt nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och här måste man sitta på jobbet och vara trevlig.

Varje gång jag kör bil hoppas jag att jag ska krocka med bilen.

När jag duschar önskar jag att jag ramlade och bröt nacken.

Är jag ute och går hoppas jag att bli påkörd eller överfallen.

Jag önskar att jag bara kunde bli jättesjuk och dö på några timmar.

Tänk om någon kunde avsluta det här åt mej, för inte gör jag något åt det själv heller. Nej, det är jag för feg för.

Jag hatar mej själv så mycket att jag vill att nån ska slå ihjäl mej.

Jag är så tiltad i huvet att jag inte ens vet vad jag ska skriva.

Ångest ångest ångest skulle väl beskriva allt bäst.

Jag vill så mycket men hinner inte hälften. Jag är trött på alla krav, jag vill inte ha något inplanerat. Jag vill göra sånt som faller mej in.

Kan inte skriva mer här nu, jag vet fan inte hur jag ska få ur mej det här.

Ja, om någon haar missat  det så är det julafton imorron. Jag har kört hårt och ätit som en tok måndag tisdag och idag. Imorgon är sista dagen, sen är det bara att börja om igen.

Men det känns ändå rätt okej. Jag har mitt beslut, jag vet att på fredag är vardagen tillbaka igen. Det är då jag ska klara det igen! Jag ska bli smal igen.

Nu har jag kommit fram till ett par beslut under dagen som gör att jag mår mycket bättre.

Det känns väldigt bra.

Ja idag är det som vanligt.

Jag har ångest för att jag måste jobba idag.

Jag har ångest för att det är vinter och kallt.

Jag har ångest för att jag kommer att frysa sen när jag ska rida.

Jag har ångest för att jag kommer att få ännu mer ångest om jag inte rider.

Jag har ångest för att jag inte går ut med hunden nu istället för att sitta här.

Jag har ångest för att jag måste ha den här bloggen och smyga med den.

Jag har ångest för att jag funderade på att äta förut.

Jag har ångest för att jag itne gått ner så mycket som jag velat.

Jag har ångest för att jag åt sjukt mycket igår onödigt igår.

Jag har ångest för att jag är trött.

Jag har ångest för att jag bara cyklade en timme igår.

Jag har ångest för att jag är fet.

Jag har ångest över mina plufsiga kinder.

Jag har ångest över mina feta lår.

Jag har ångest över min feta röv.

Jag har ångest över allt fett på min mage.

Jag har ångest över att jag måste visa mej idag.

Och som vanligt börjar det med att jag har ångest för lite och ingenting, så jag slutar äta, och sen äter jag ingenting för att slippa ångesten och för att bli smal.

Som vanligt har jag gått över gränsen, jag skulle verkligen vilja äta nåt men jag vill verkligen inte bli fet. Varje tugga jag stoppar i munnen kommer jag att gå upp ett kg av.

Jag tänkte låta mej själv äta frukost idag. Vi har gröt och juice och gott bröd och pålägg. Unna mej själv det idag. Jag har inte ätit något mer än finncrisp, tunna knäckebrödsmackor, cola light, några nuggets på mcdonalds och en kycklingsallad på två veckor.

Igår hetsade jag i mej knäckebröd. Men det kunde ju ha varit värre. Fick betala för det idag, hade inte gått ner särskilt mycket, tror jag ska väga mej ikväll också och se hur det ser ut då. Måste man ta morgonvikten när man ska jämföra viktnedgång över en vecka? Antar att det är mest rättvist mot mej själv, att få se det resultatet. Nej, jag tänker fan inte äta nånting idag, så väger jag mej ikväll. Så får det bli slutresultatet. Det kommer bli minus ca 1,5 kilo. Sådär tycker  jag på en hel vecka, men det var där i början som jag gick upp ett kilo igen. För att jag åt en kycklingsallad.

Och nej, jag klarade inte av att äta frukost.

Har sån sjuk ångest nu inför julen. Jag tror det är inför julen i alla fall. Förändringar på jobbet och andra grejer hjälper till en hel del. Helst av allt skulle jag bara vilja stänga av allt utanför, ser jag på tv får jag ångest, går jag till jobbet får jag ångest, läser jag en bok får jag ångest, hinner jag inte göra det jag planerat i stallet får jag ångest, är jag för länge i stallet får jag ångest.

Om jag måste åka hem från mamma för att jag verkligen måste träna får jag ångest. Jag vill verkligen inte att det här ska ta över mitt liv igen, men jag vet inte vad jag ska göra åt det för att det ska försvinna eller åtminstone dämpas lite.

Jag är trött för jag kan itne sova. Är trött när jag går och lägger mej, och så kommer nån enstaka tanke som virvlar upp tornados av ångestkänslor i magen och jag blir med ens klarvaken.

Jag vill spy för att få bort den här känslan, men det enda jag ätit idag är en av mackorna jag bakade och det blir just en fin degklump att få upp. Fyfan att jag inte lär mig, jag ska INTE äta för då mår jag bara sämre. Hungerkänslorna är så mycket lättare att stå ut med och dom dämpar ångesten bitvis. Då mår jag bra.

Kan jag lära mej det nu? Jag ska försöka. Helgen kommer att bli bra. Jag önskar mej själv en bra helg så jag orkar nästa vecka med allt vad julen innebär.

Julbord idag på jobbet. Uppdukat med långbord i paushörnan, all julmat man kan tänka sej. Men jag vill inte ha något. Är inte hungrig. Spelar med och säger til kollegorna att det var ju supergott, oojoj vad jag längtat!

Efter att ha kämpat emot ett tag tänkte jag att jag skulle gå dit och se om det fanns något light must, kanske äta något ägg och lite lax. Sen kom jag på att det kommer att vara folk där. Det kommer att vara människor som ser att jag plockar på mej av hela julbordet, det växer på tallriken tills det nästan svämmar över.

De kommer att tycka att jag är ful och fet. Att jag är motbjudande.

Det är lika bra att sitta kvar här i mitt hörn, och så fort jag slutar ta mina grejer och gå hem. På med mössan och ner med huvudet så att ingen ser mej.

Gud vad jag önskar att jag kunde få vara osynlig. 

Ikväll ska jag vara hungrig när jag går och lägger mej, så jag kan somna nån gång. Och sova ordentligt för det här börjar bli tröttsamt.

Ångesten gnager och svider i magen.

Om alla bara kunde sluta bry sej så mycket så jag fick göra som jag själv anser är bäst. Det jag vet funkar.