Igår vägde jag lika mycket på morgonen som på kvällen. Det känns bra. Trots att jag åt den där halva subwaymackan.

Jag promenerade en timme och cyklade en och en halv timme. Jag mår bra när jag sköter mej. Dock var ju inte maten helt optimal men men. Det hade kunnat vara så mycket sämre.

Imorse vägde jag 4 hg mindre än igår kväll. Mycket tack vare min kvällscykling, jag ska återuppta mina träningsvanor som jag hade förut. Det var helt underbart. Promenad på morgon och en på kvällen. Jag vaknade av mej själv på morgonen alldeles för tidigt, så det var liksom inga problem. Nu är jag tröttare än jag var då, men måste försöka skaffa mej bättre rutiner bara. Gå och lägga mej i tid, och dissa tvn för promenaderna. Jag har satt ltie regler, att jag får inte sitta vid datorn eller tvn förän jag har gått promenad eller cyklat minst en timme. Cyklingen blir ju lite kompromiss eftersom jag sitter framför tvn och cyklar. Så bra att jag skaffade den!

Jag ska börja knäppa kort för varje kilo jag går ner. Så man får se lite skillnad själv, det peppar nog! Ska bli jätteintressant att se skillnaden när jag når mitt mål, även om jag inte började på min högsta vikt den här gången utan sex kilo under. Men det ska ändå bli kul, jag ÄLSKAR före- och efter-bilder!! Mer såånt till folket! Thinspo för mej själv, tvivlar ju på att jag visar bilderna för nån.

Det känns väldigt bra nu iaf. Har rört på mej några dagar i rad nu, och det gör verkligen skillnad. Om jag bara låter bli att äta går det inte lika fort. Och om jag väl måste äta så gör det att jag mår bättre. Har varit till stallet idag och varit ute på en dryg timmes promenad. Funderar på om jag ska ta en extrasväng på hemvägen när jag slutat jobbet, eller om jag ska cykla hemma. Får se hur det känns.

Både och känns lockande, men jag måste ju orka upp imorron också. Jag vill ta en lååång prommis imorron, och hinna med cykel på morgonen. Så det blir att vara uppe rätt tidigt.

Har ätit två äpplen, två bananer och en "halv halva" subway, med chicken teriyaki. Åt sååå långsamt jag bara kunde, och när sambon ätit upp hade jag halva min kvar!

Den andra halvan ligger i kylen nu och väntar på att bli uppäten. Tillsammans med sallad och soppa. Hm.

När jag kommer hem från jobbet ska jag cykla en timme på motionscykeln, vi ska se på film så jag hoppas att tiden kommer att flyga iväg!

Den här dagen fick en sjukt bra början. Har satt upp lite regler som jag verkligen ska göra mitt bästa för att följa tills dessa blir en vana.

Ställde klockan tidigt tidigt, eftersom jag började jobba tidigt idag, men jag hann cykla på motionscykeln ett avsnitt Glee, och så gjorde jag 100 situps och sen gick jag till jobbet fast jag kunde tagit bilen.

Jag känner mej duktig, och den här känslan kommer jag vilja ha tillbaka så det blir samma upplägg imorgon. Eventuellt blir det en promenad om temperature inte är kallare än -20. Det är så skönt att vara ute och gå, jag kan gå i flera timmar. Kylan ställer till det lite bara, men jag håller tummarna annars blir det cykeln.

Idag kommer  jag inte hinna äta nått. Jobba nu i åtta timmar, sen direkt till stallet och sen jobba tre timmar till. Mycket bra. Kommer inte att ha tid till att fundera ens!

Jag vill också ha så smala ben.

Har mat i kylen som jag måste äta. Sån här helt ofarlig mat, en portion soppa sen för nån dag sen. Gjorde en hel påse för jag var döhungrig och det blir ju kanske 150 kalorier för en hel påse. Orkade inte allt såklart, tre portioner är ju lite väl när man inte ätit på flera dar. Men den lär stå där några dagar till. Trots att det knappt är några kalorier i det. Och så har jag nån halv burk svamp, mums och minilite kalorier där också. Och massa grönsaker. Måste ta tag i det snart.

Men det går ju inte!! Hur mycket jag än intalar mej att det är okej att äta den maten kan jag verkligen inte förmå mej att göra det. Åh, jag måste göra nått åt det här.

Jag vill också... Nu har jag lunch. Jag ska ut och gå.

Gick upp 0.5 kg över julen. Kunde ha varit så mycket värre.

Det känns faktiskt rätt okej. Nu är det bara att sätta igång igen. Känner mej inte alls peppad att äta nånting, fast jag har ätit väldigt lite nu sen i lördags. Jag mår för dåligt helt enkelt, hungern kan döva ångesten litegrann och det är bättre att gå hungrig än att döva ångesten med smärta på andra sätt.

Fina.

Kan alla andra kan jag. Det får bort ångesten litegrann åtminstone, jag får något annat att tänka på än att jag vill dö.

Ångesten stegras av ingenting. Jag ser nåt på tv. Jag läser nåt. En tanke far genom huvudet.

Vad som helst kan trigga igång en virvelvind av obehagskänslor och ångest i magen, så jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag kommer aldrig mer att äta chips efter helgen. Jag vet inte varför jag får ångest ibland, kanske jag känner sympati och överreagerar så det står hej och härliga till.

Min pappa dog i en trafikolycka för snart fyra år sen. Jag mår fortfarande dåligt över det. Har väl inte bearbetat det som jag ska därför är jag skev i huvudet fortfarande. Han brukade åka och handla chips på macken och lite karra, eller öl.

I förrgår ville min sambo åka förbi macken och handla lite chips och dricka, jag förmådde inte äta av dom. Jag vet inte varför, men jag mådde så sjukt dåligt över att vi varit på macken och handlat.

Vi har fortfarande inte ätit chipsen, jag mår dåligt när jag ser dom. Vill aldrig mer ha chips. Det här är en stor grej som får mej att må väldigt dåligt. Men det kan vara nån som sitter och fikar själv. Då känns det som att den personen mår dåligt, och då måste jag må dåligt åt den personen. Sympatiångest eller nåt skit.

Men den personen kanske bara väntar på nån? Nej, så tänker jag inte. Inte då. Ibland efter när jag mått dåligt ett tag. Sen blir det värre, då mår jag jättedåligt för att jag mått dåligt innan. Åh, det blir som en ond cirkel.

Jag vill bara dö ibland. Men jag har inte hjärta att lämna alla efter mig. Jag älskar dom, men jag hatar mej själv. Kan inte lämna dom med hästen, hunden och allt.

Jagvill sälja allt och ordna upp så jag bara kan säga hej då och dra.

Orkar inte med detta snart. Undrar om man skulle söka hjälp. Men för vad? Och  vägen dit jag vill ha hjälp är för lång.